Jag läste just Linn Olssons inlägg att byta gren och blev rätt inspirerad att skriva ett eget inlägg. Jag bytte inte gren men jag bytte sätt att rida.
Jämför det med att du provrider din kompis ponny eller häst, även om ni är upplärda likadant så gör ni alltid lite olika. Eller hur....? Att sitta upp på en annan häst än din egen är ALLTID annorlunda, riiiight? Inte bara det att den är olika vältränad, lydig eller så utan hjälpmässigt. Ingen ryttare kan utföra samma hjälp på exakt samma sätt. Det skiljer alltid lite på vart du lägger din skänkel eller hur mycket du förhåller i handen vilket sittben du lägger vikten på and so on. Hästen är ett vanedjur så när du sitter upp och gör annorlunda mot din kompis som rider alla andra 364 dagar om året så blir det lite missförstånd.
Min story började för många herrans årsen, ungefär samtidigt som dom anlade gatan, Gud vad det fick mej att låta gammal. I stora drag så har jag lärt mej rida som följande;
stopp= ta bort trycket från hästens sidor, ta bort benen.
framåt= lägg till tryck
back=flytta skänkeln framför skänkelläget och bumpa
Självklart ska hästen gå undan för tryck i sidled, och ge efter för bettet och så. För att uppnå samling så "red jag in hästen i handen". Ganska klassiskt, right?
När jag sen letade ny häst så hittade jag Josie som absolut inte va riden så som jag hade ridit hela mitt liv...När jag provred henne va det första gången jag satt på en riktig "spur stopped trained" häst. Dom stora grundläggande va helt tvärt om;
Framåt= bumpa försiktigt
Backa= flytta bak skänkeln bakom vanliga skänkelläget krama med underskänkeln.
Samling=krama med benen uppifrån och ner, lår, knä, vad, underskänkel och sist sporre om det behövs. Ju mer kram, desto mer samling och långsamare går det.
Stopp= samlingskramandet och säg whoa.
Skillnaden va svart och vit helt enkelt. Jag kände mej som jag aldrig suttit på en häst innan när jag provred Josie för första gången. Jag kände mej som jag inte hade ridit alls på rätt många ridturer där efter ska jag erkänna. Det har varit blod, svett och tårar; men jag gav aldrig upp utan skulle helt enkelt bara lära mej att rida en häst som går mer och mer samlat ju mer jag kramar om den med mina ben. Jag skulle lära mej att rida riktigt showhäst, and so I did!
När jag letade en ny häst så fanns där inget annat för mej än att köpa en riktig pleasureavlad häst. Jag vill inte ha en allarounder som kunde gå en medioker reining då och då, utan jag ville rida Pleasure i huvudsak. Josie was pleasure!
Idag har vi kommit så långt och utvecklats så mycket tillsammans. Jag vet att många där ute tvivlade på att jag skulle reda upp den där blueroan-märren och jag tvivlade lite ibland jag också när jag kände mej vilsen och ensam. Men mina tvivel va aldrig större än kärleken till den hästen med hjärtat av guld lika stort som universum, dom vänliga ögonen som såg rakt in i mej. ♥