Det bästa med tävling förutom att det är just tävling är att du alltid får svart på vitt vad som sitter just för stunden och vad du bara har på ytan.
Tx på Bökeberg, jag hade tränat MASSOR med pleasure, hade Josie precis mellan mina ben. hon lydde minsta vink, förutom när det kom till att sakta av vill säga. She can go loping all day long
Men i trailen hann vi inte alls med, men vi hade inte alls tränat massa trail. Nu till NSBA hade vi tränat massa trail för att jag blev sporrad eftersom jag vet att hon kan göra det superfint.
Jag har inte alls vart särskilt noga med att träna pleasure och "hold the ground" utan bara vart väldigt noga med att Josie ska svänga bra utan att trilla iväg för mej.
För att sammanfatta så får man vad man tränar på, till Nationals ska vi rida mer pleasure. That's it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar