ponnie love

Dejavu

Här är lite dött, men det beror mest på att dagarna ser ganska mycket likadana ut. Jag jobbar till fyra, åker hem, rider om tiden och energin finns till det. Annars myser jag bara med Josie i stallet. Hon verkar inte ledsen för det. Tror hon vet att säsongen är över nu och en vinter väntar. Hon verkar gladare och lyckan lyser på nått sätt i hennes blick.

Det känns lite konstigt, på ett bra sätt, att när jag ser på min häst så blir jag alldeles varm inuti. Jag blir liksom lite mer kär i henne för varje blick.♥

Fullt upp

Fredagen spenderades som sagt på sjukan för att få igenom en operation till min tå som gör ont, idag ska den bli av. Mycket bättre än den tiden 18 november som bakades åt mej, jag hade ärligt talat dött om jag skulle väntat så länge. Var och red på kvällen, Josie gick toppen, lite lat för mina hjälper men ändå helt okej.

I lördags fick jag en sovmorgon, välbehövlig, så min kropp tog tillfället i akt att sova ända till klockan elva(!!!!!) Galet! Jag ställer aldrig klockan på helgen, för normalt kan jag inte sova längre än till åtta ändå.  Men just den dagen så... Jaja, åt frukost och sen spenderade jag hela dagen i stallet med Josie. Lite longering med cavaletti stutsar och sen ett backpass direkt efter för att avsluta med lite mer longering i trav/jog 'utsläppt'. På eftermiddagen åkte jag till ridhuset och red, superfint gick hon. Min svåger med flickvän hade party hemma hos sig så drog dit på kvällen och lite smått salongsberusad blev jag väll. Hemma i ottan på söndag morgon.

Söndagen blev en myspys-dag, bowling och middag. Sen åkte vi till Farfar och hälsade på.

Måndagen va bara en jobbdag, slitsam eftersom det regnade hela jäkla dagen! Åkte hem efter jobb och mockade sen gömde jag mej i soffan. Superfrusen!!!

Igår, tisdag, jobb och tandläkaren. Sen ridhuset med Nattis. Josie hade en sämre dag kan jag säga. Nu ska jag fälla igen datorn och åkta till vårdcentralen.

Ond tå!

Privat sjukvård kanske hade vart nått? Nu sitter jag och väntar på att åka tillbaka till vårdcentralen och träffa doktorn. Mitt onda nageltrång har blivit riktigt illa, jättefort! Så det värker massor och är på väg att bli infekterat. *suck*

I alla fall, i onsdags tog jag Josie till ridhuset och red en sväng. Red igenom alla siffrorna och sidepass åt bägge hållen, både arc och couter arc. Behövdes verkligen för Josie va lite seg i kroppen. Det är dock förståeligt eftersom jag ridit lite lite...

Sen hände en annan grej, eller rättare sagt gjorde jag en grej, ska visa bild på det senare när jag laddat över bilden. Spännande, eller hur ?

I'm alive!

Nej, jag har inte försvunnit, men här har vart fullt upp!

I lördags så va det en riktigt tidig morgon då jag och Nattis styrde näsan mot Skåne med tre hundar i bagagen. Hundutställning, snabbat avklarat då Bernhardlundare inte va dom snyggaste enligt domaren idag. Så vi styrde hemåt vid halv ett igen.

Söndagen spenderades i Säffle på dressyrtävling. Jag förstår inte att det kan finnas så mycket ouppfostrade hästar. USCH! Dom kastar sej handlöst bakåt ur släpen, står inte stilla när dom blir sadlade eller när ryttarna sitter upp. Tacka vet jag mina tävlingar där hästarna vet hut - att uppföra sej!

Efter en arbetsdag igår åkte jag med Nattis till ridhuset och longerade Josie. Hon va jättepigg och skuttade/sprang som en galning. När energin va uttömd så showmanshipade vi lite, fokuserade på att verkligen hålla huvudet nere hela tiden - i stopparna, backen och turnen.

Min naiva önskan om livet

Tänker att jag få delge min naiva önskan om livet;

Hängig fredag

Äntligen har det slutat regna, efter lite mer än ett dygns konstant regnande så är det nu uppehåll. Att man kan bli glad för så lite. I alla fall, blir nog våra hästar glada, dom kan få gå ut idag. Igår stod dom inne för att dom skulle behöva stå ute i regnet i över tolv timmar. Visst dom har fina täcken och så men det känns inte rätt att dom ska stå ute i vätan.

Jag är hängig så är hemma idag, sitter och äter frukost för mej själv. Lite tråkigt är det. Men men..

Naiv önskan om livet...

...cuz it just dont work that way.
Jag behöver inte höra att man ska vara glad för det man har och blabla. Jag vet redan det och jag är så glad att jag har det jag har. Men jag tror att alla har en önskan om hur livet skulle va, en naiv önskan som inte är realistisk. Hur skulle erat "drömliv" sett ut?