"Är livet över nu?"

Som jag sagt tidigare fick jag en känsla i somras.... är livet över nu?... jag kan inte förklara varför men känslan kom över mej och tyngde ner mej i flera veckor. Jag vill sätta ord på den trots att jag kommit fram till - nej, livet är inte över, det är bara en ny fas som börjar. Jag tror det grundade sej i den där berömda känslan från sista sommarlovet; vad ska man göra sen?

Det är mycket som händer i mitt liv nu, jag går sista året på högskolan och nästa sommar så har jag inget sommarlov(igen), då ska jag jobba som en gnu istället, har jag tur kanske det faktiskt blir ett par veckor semester. Det vet man aldrig. Känslan som jag fick mer specifikt gav mej inställningen att det jag inte fick gjort denna sommaren det skulle jag aldrig få gjort.

Jag skulle aldrig komma iväg till det stora landet i väst, jag skulle aldrig kunna rida och oansvarigt bara åka iväg till en tävling och skita i allt annat som jag borde göra, jag skulle aldrig... jag tror ni fattar poängen. Nästa sommar kommer hela livet se annorlunda ut och det skrämde vettet ur mej. jag bearbetade detta och framför allt mej själv under ett par veckor.

Till slut kom jag fram till att livet är inte alls slut, det ska fortsätta nu. Jag har ju gått i skolan för att faktiskt visst kunna åka iväg på en tävling spontant utan att räkna slantarna, jag gå ju i skolan för att kunna flyga över det stora vattnet och häng på de fina tävlingarna med dom fina hästarna och köpa det jag vill utan att tänka på om jag har råd eller inte - för det ska jag ha, råd!

Jag tog mej ur svackan, det va lite tufft där en stund när jag knappt visste ut eller in, men det gick över. Tack och lov!