Christmas is almost over

Hejsan,
Nu är julen snart över och det närmar sej nyår, firande med vänner, nära och kära. Trevlig tid eller, jo men visst. Baksidan av medaljen dock; rubriker i tidningarna om fylla och olyckor med raketer. Vilket happy ending, kanske inte vid närmare efter tanke. Att folk ändå inte lär sej, det är ju samma sak varje år. Nyårsafton i år känns lite oklar just nu. Jag har absolut ingen aning om hur det ser ut, förslag hit och dit. Hur som helst, det blir nog bra i slut ändan. Bara att ha ett smile på läpparna så blir det säkert fin fint.

Varför startade jag blogg då? Ja, en bra fråga egentligen. Jag kommer säkert hålla en uppdaterad ett tag till, så länge jag orkar hålla på vill säga. Hur länge det nu blir är en bättre fråga, om det ens är en fråga. Det lösa sej, som min vän Gaba skulle säga. Jag har juh blogg nu i alla fall, så man kan ju vara glad så länge jag pallar hålla den uppe.

Vem är jag? Liten häst brutta från middle out of nowhere. Sitter just nu hemma vid köksbordet med min nya dator, en rosa mini PC, det låter som värsta skrytet. Men jag vart inte bortskämd inte, jag fick allt betala den själv. Oj, ännu mer skryt, hur som helst jag jobbar på bensinmacken inne i "byn" emellan det att jag går i skolan och rider och spenderar ,enligt många, för mycket tid i stallet. Jag har två egna hästar, en äldre korsnings valack och ett snart tre årigt Quarter sto. Dom är mitt liv, utan dom hade jag vart ingenting. Jag lever för dom, framför allt mitt Quarter sto, Smokie. Hon ska bli min nästa tävlings häst, så inridningen är på börjad.
Jag går som sagt i skolan och pluggar samhälls ekonomi, andra året. Halva gymnasietiden kvar nu. Jag längtar så till Studenten! Det finns inte ord för hur skönt det ska bli när det äntligen är över. Jag är som kanske redan är förstått 17 år fyllda. Blir 18 nästa höst, ännu ett tillfälle jag längtar till hur mycket som helst, körkort. Kökortet och bil, ett måste när man fyller arton här ute i buschen! Att kunna ta sej någonstans utan att behöva fråga mor och far, vilken befrielse.
Jag tror att allmänheten, eller ja alla runt omkring mej, ser mej som en positiv tös, anske ibland lite tystlåten, jag skulle snarare kalla det fundersam. Jag pratar dock gärna om jag blir inbjuden, eller har något att säga om saken. Jag står lite för Stampe's citat i Disney filmen Bambi; "har du inget snällt att säga, säg inget alls"! Vänder man lite smått på det så kan man få det till;; "har du inget att säga, säg inget alls". Jag ser inte vitsen att öppna munnen om jag inte har något vettigt att säga ändå.
Jag måste bara påpeka det att en av mina favorit låtar precis gick igång på radion, en country låt. Jag lyssnar då helst på country musik, liksom western country. Chris LeDoux, Garth Brooks, George Strait, Suzy Booguss, Thrisha Yearwood och Tanya Tucker är några av favoriterna.
Annars är jag en framåt tjej som gärna spenderar min tid med shopping, självklart mycket häst saker. Jag säger vad jag tycker om saker och försöker vara så ärligt som möjligt. Det därlät som jag har för vana att ljuga, verkligen inte! Lögner och lögnare, det är verkligen det värsta jag vet! Jag anser att ärlighet varar längst. Ärlighet är A och O i livet, precis som socialt umgänge. Jag är en mycket social person i grund och botten, myskvällar med vännerna eller fest. Både och är lika härligt. Dock så beror det ju självklart på humör för dagen och vad man känner för. Vissa dagar blir det bara för mycket, och en ridtur på gamla säkra hästen är välbehövligt. Att bara kunna vandra i tankarna till en annan plats är som en drog för mej. Att bara vara helt själv och bara få va. Det finns inget som går upp mot det, för mej är det som en drog. Hela ridningen är som en drog, jag är stakt beroende av det. Får jag inte rida så blir jag seriöst deprimerad. Jag mår riktigt dåligt. Det är hemskt, enligt mej. Har allt bara gått emot mej en ag,så finns inget bättre än en ridtur i ensamhet.

Vad har jag för mej just nu egentligen? Jag sitter då hemma i skogen med min dator. Familjen glor på tv, det dära körslaget. Då jag egentligen brukar jobba helg- och vardag kvällar så följer jag inte något TV-program direkt. Det finns inte tid eller ork till det. Det brukar bli att man lånar en film på jobb dom kvällar man är lediga. Jag nördar i alla fall MSN, min mobil piper som galen. En kompis som ärlika mobbad som jag just nu. Haha, helt sjukt egentligen. Jag är 17 år, det är fredag kväll och jag är hemma igen! Men men, jag är helt slut egentligen. Kroppen skriker trötthet. Jag borde sova, om det ändå vore så lätt. I alla fall så väntar nog sängen snart, inget bättre för mej direkt.

Förstå vilket år det varit egentligen, det har hänt så mkt, det finns inte ord som kan beskriva. Jag vet inte ens om året varit bra eller dåligt. Det har hänt så mycket som är bra, men ändå så mycket dåligt. Dåligar grejjer som vridit sej runt tusen varv och blivit något bra, bra grejjer som vriridt sej ännu fler varv och blivit något dåligt. Det finns så mycket jag önskar jag att jag aldig gjort, men hade jag inte gjort det hade jag alldrig lärt mej något nytt. Det är alltid så, kan man inte kunna något inte lära sej något utan att behöva göra nått innan. Det är lite werd jag vet, eller så är det bara mina tankar som är werd. Ojsan, jag har ju skrivit en hel uppsats nästan ju! Tjenna eller, och egentligen har jag inte skrivit nånting. I alla fall inte något vettigt. Jag tror aldrig jog kommer glömma året, nya vänner som man träffat, gamla vänner som man förlorat. Massa underliga saker, ännu mer underliga saker. Det är i alla fall oförglömligt, inte bara för att det är bra, utan också för dom dåliga grejjerna. Det är väll så att man kommer ihåg bra och dåliga saker bäst, det som är liksom mitt emellan, det är sånt man glömmer bort.

Nu ska jag rymma iväg ;) // Linda<3