Ryttareliten

Jag tittade på SVT's nya program igår kväll, Ryttareliten. Mycket intressant och jag kommer fortsätta följa serien, också hästskötarnas synvinkel på SVTPlay.


Deltagarna får nog ta en hel del både ris och ros under denna tiden... det har juh redan börjar på internet, lika många haters och lovers. Jag ska skriva vad jag tycker lite utifrån det jag läst och sett.


Kan ju börja med överlag här att jag tycker inte alls det är för famlijärt utan välkommen till verkligheten- det är så det är att rida ambitiöst och ha familj. Även om jag inte rider för att överleva ekonomiskt så rider jag för att tävla på nationell och till sommaren på internationell nivå så är det ett meck att pussla ihop livet med jobb, häst, familj och pojkvän. Som en av bröderna Z sa så får man välja bort vänner och 'normala nöjen' till stor del... I min värld har det vart ett ganska enkelt val, även om jag i största mån försöker att inte försumma dom helt.


Folk har ytttrat sej om att Lisen och Peder är för gulligull familjära med barnen och sånt, men hallå det är ju deras liv, bara för att man har ett krävande arbete bör man inte välja bort barnen- det gör dom olyckliga. Det är en del av deras vardag mellan träning och tävling så det borde absolut visas i TV. Likväl som nån bankpamp borde rå om sina barn ska väll ryttare också göra det?


Folk har yttrat sej om att familjen Z talar om skilsmässan, men det är ju också en stor del av deras liv. Jag tycker det är strongt gjort att tala om det så öppet och att det påverkar dom. Jag visste för övrigt inte ens att pappa Z hade flyttat, så jag hade nog börjat undra vart han höll hus om dom inte talade om det. Dom är ju uppenbarligen väl medvetna om att det är jobb att driva runt en sån verksamhet på tre fyra hundra tusen i måndaden, som mamman sa så fick hon ju tvunget kavla upp ärmarna igen när hon ville kavla ner dom. Den ena brodern fick sälja sin bästa häst för att få ekonomin att gå runt, fy fan säger jag bara.


Sen att folk gnäller över at fröken Charlotte är bortskämd som 'surar' över att pappa inte köpte henne ett armband- löjligt! Även om man är långt över 40 så kan man fortfarande vara pappas flicka och få presenter. Ärligt talat tror jag att varje förälder vill överösa sina barn med gåvor och hade min pappa ägt ett miljonföretag hade jag också fått fina hästar och dyra armband. I ala fall, hon verkar fortfarande vara en kvinna som har fötterna på jorden och är medveten om pengars värde, vilket hon påpekar när hon säger att hon har en press att prestera med dom dyra hästarna pappa äger. Hon vill ju ge tillbaka och inte bara ta. Att sitta på färdiga hästar som är utbildade är inte det lättaste ska jag säga, det kräver sin ryttare pch en stor dos tålamod.




Det ser så gassigt ut att gå på sponsormiddagar och mingel, men det är antagligen en del som ingår när man får bära nåns logga som gör att du kan åka och tävla på fina tävlingar var och varannan helg. Ge och ta återigen. jag kan tänka mej att det är inte bara-å-bara i den miljön utan det krävs nog sin man(kvinna). Sen ska jag erkänna att det sticker allt lite i mina ögon att det åks runt i flashiga lastbilar för flera miljoner, för jag hade mer än gärna haft en sån på min gårdsplan också. Men inte fan spyr jag galla över nån för det.