Dagen har vart odräglig egentligen. Den började jätte bra, tyvärr kunde den inte fortsätta så då jag vart tvungen att åka bil till Borås. Genomlida en jobbigt varm dag på hundutställning, uscha hemska tanke! Hem kom jag, men rymde snabbt hemifrån igen med älsklings Ida, en glass i Brålanda, sedan hade jag inte så mycket annat val än att komma hem. Så nu sitter jag här.
Egentligen så borde jag vara hur glad som helst, nu när större delen av mina vänner mår så underbart bra och finner lyckan, men det går bara inte. Jag kan inte få ett leende på mina läppar, varken för deras eller min skull, det vill bara inte finnas där. Jag borde vara överlycklig för deras skull, men det känns bara som att jag i slutändan kommer bli bortglömd. För min egen skulle är det denna osäkerheten gör mej galen och mitt sug efter trygghet växer. Jag behöver tryggheten och värmen nu mer än någonsin, när det bara känns helt tomt.
//Linda<,3
söndag, juni 28
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker om dej hansson!
SvaraRadera