Sadlade upp och red Josie förut. Hon ger mej världens superritt. Så jag ville att mamma skulle komma och filma lite, dels för min egen skull och för att kunna visa er. Och nånstans mellan det att jag bad mamma komma tills det att hon faktiskt kom tog min tid slut.... suck... När kameran kom fram var den där superkänslan som bortblåst. Förstår ni hur hela min värld rasade lite...?
Nu sitter jag på en altan och ska äta grillat. Suger i mej solens sista strålar och hoppas på bättre tur imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar