onsdag, september 14

Confession of being lost

Detta året, 2016, har varit ett år som inget annat på många år. Jag har inte tävlat; alltså har jag inte haft något konkret att sträva efter i min ridning. Jag är en målinriktad person, kanske egentligen lite för målinriktad för att jag i grund och botten ska finna meningen med att göra något som inte har ett mål... Just så är det nu.

Jag har 2016 på grund av ekonomiska begränsningar inte tävlat alls, jag har inte ens ridit en clinic. It sucks! Men inte bara suger det att inte tävla, att inte få vara en i den innersta, att inte vara uppe tidiga mornar och sena kvällar, att inte finlira mönster tills jag kan göra dom baklänges med förbundna ögon; det gör mej vilsen. Vilsen i själen och vilsen i vem jag är just nu... För det är ju jag; att träna, tävla, prestera och slita för den där blå rosetten. Nu känns det bara som att jag inte har något mål med min ridning och därför blir den, inte oseriös, men mindre kontinuerlig. Jag har svårt att finna nya meningsfulla mål utanför det, there I said it! För krasst sagt är det häst mitt liv kretsar runt, allt annat är bara en bisyssla. Ekonomiska förutsättningen begränsar mej och gör mej mer eller mindre förstörd.  Every hour not spend in the saddle is a hour wasted. Jag vet att meningen med allt detta är att jag inom ett par år ska ha bättre ekonomiska förutsättningar, men i skrivande stund känns det "målet" så långt bort att jag har svårt att se det....  
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar