På torsdag är det fem år sen på dagen jag tog studenten. En dag som inte va mitt 'livs dag'. Det kunde lika gärna vart vilken dag som helt, så här i efterhand. Jag va verkligen jättesjuk egentligen och hade levt på Proviva i flera dagar. Jag minns att när vi gick från A-hallen in till Plantagen så tog all min energi slut. När jag väl hittade mina gratulerande kära så höll jag på att tuppa av. Som tur va fanns det en bänk precis där så jag kunde sitta ner. Efter en stund på bänken kunde jag leta upp en barndomskompis och krama om henne innan vi for hem. Efter maten hemma så gick jag och la mej framför tv:n resten av dagen. Det va min student det, inte den mest vanliga. Men det skicket jag var i efter redan till Aiya Napa så va det fullt tillräckligt.
Studenten är för många en viktig dag i livet, för mej det inte så hajpad, men jag känner mej ändå hedrad att få möjligheten att närvara i avslutningsceremonin på en skola på fredag. Vilken talar jag inte om än, hihi. Det ska bli såååå roligt!
Det roliga med studenten är att man kan nog aldrig veta vad som händer efteråt. Även om man har en plan så kan du ge dej fanken på att det blir inte som du tänkt dej ändå. Livet väntar dagen efter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar