Jag blir lite arg

Det är roligt med nått som skapar en debatt i ridsportvärlden som inte bara handlar om stilbedömning på ponny-SM eller att licenserna är svindyra. Självklart pratar jag om senaste avsnittet av Ryttareliten. Läser runt på bloggar och i kommentarsfält - mest arg blir jag över den svenska avundsjukan. Det är som mamma Zetterman säger; Sverige är ett rätt så speciellt land. Det är sällan något positivt utan väldigt mycket nedvärdering. Men det är juh inte bara hästsporten, det är likadant överallt.

Blir rätt så irriterad över att folk tycker att det handlar lite för mycket om pengar, men välkommen till verkligheten! Hästsport på den nivån är företag( du behöver för övrigt inte ens komma upp i den nivån för att det ska handla om pengar), ett företag måste göra pengar för att överleva, utan inkomster och omsättning dör företaget. Precis som vilket företag som helst så måste det ge utdelning, om det så betyder att man måste sälja en häst eller vinna en tävling så får det vara så. Sen är det såklart tråkigt att behöva sälja sina bästa hästar för kunna överleva och på nått sätt börja om på noll igen, men det är så den företagskulturen fungerar.  Precis som en av bröderna Zetterman säger så när folk investerat pengar i en så vill man ge tillbaka, jämför det med en mycket ambitiös anställd i ett vanligt företag som faktiskt går till jobbet för att han/hon vill jobba med det den gör och inte bara går dit för att kunna håva in pengar i slutet av månaden. Notera dock att dom får juh lön självklart, men det är inte lönen som driver dom utan arbetet i sej. Det är inte bara att få fina hästar tilldelade sej och sen inte ta fram det bästa av dom.

Sen blir jag uppriktigt besviken på folk som tror att 'pappa betalar' när det kommer till Charlotte. Han är lika mycket hennes sponsor som den svenska familjen åt brodern Zetterman, när det kommer till hästar. Hennes pappa, som med facit i hand är en framgångsrik företagare, är nog väl medveten om att de hästarna måste prestera för att han ska få utdelning i slutändan. Hon säger själv att det är inte bara att komma och be om en ny häst, utan det kan krävas uppoffringar. Nu fick hon behålla den första hästen, fan va glada för det att Sverige har investerare som är villiga att supporta dressyren så att Sverige faktiskt är nått att räkna med i landslags sammanhang. Jag tycker det är "oförskämt" att gnälla över att Charlotte får en ny häst och är bortskämd eller vad man nu vill kalla det med kassa argument som 'jag har knappt råd att ha en medryttarhäst' eller 'jag har inte penga till att betala uppstallning för min häst'. Då kanske man ska ta sej en funderare på vad man gör mer i livet utöver sin häst, om man verkligen ska ha en häst överhuvudtaget om man har så dåligt med kapital att man inte har råd med en sån praxis utgift, eller helt enkelt jobba mer för att få råd till detta.

Vad jag vill få sagt är att detta är deras jobb, det är inte okej att klanka ner på folk som är bra på sitt jobb, för att det sticker i ögonen att dom kan jobba hårdare och bättre.