måndag, september 28

The ride of my life....

.... and got a bad pay! Jaah, vad ska jag säga... Josie bjöd mej på världens ritt i lördags, 100% kontroll och consistency genom hela ritten och vi belönas med en sketen sjätte placering. Jag är så uppriktigt besviken och upprörd över domarens bedömning att jag grät näst intill hela vägen hem och hela dagen igår va helt förstörd.
Thank you, Good Girls Invited, for
inviting me to a whole new level of your ability.
I love you
För mej så va inte helgens tävlande bara 'another horse show' det skulle vara vårat statement, vårat achievement. Jag hade ett klart mål för mej när jag åkte till Grevagården i lördagsmorse. Josie ställde upp för mej till 110% och levererade mej den bäste ritten vi åstadkommit under våra tre år tillsammans. Våran belöning, ja det va en sjätteplats... Besvikelsen var total och jag tror alla va lika chockade... Självklart är jag glad över att överhuvudtaget få uppleva en sån ritt som Josie bjöd mej på och att resultatet är en bonus, men jag VILLE vinna just denna gången.

För övrigt va dagen på Grevagården oerhört lång och vi landade hemma halv två på natten. På vägen hem får jag också veta att pappa blivit sprakad av en häst hemma och låg på akuten med leverskador. Mindre rolig kväll! Därav också gårdagens uteblivna plugg. Jag va förbaskat trött och va på sjukhuset för att hälsa på honom. Sinnesstämningen igår var nog inga vidare förutsättningar för lyckade studier. När vi kom hem till mej och Markus så däckade jag i sängen och sov i ett par timmar. För att sedan vara vaken en stund innan jag checkade ut för dagen....     

2 kommentarer:

  1. Vad tråkigt! I sådana läger brukar det inte hjälpa att tänka på att det är bedömningssport osv, osv. Det känns ledsamt ändå. Det är bara att bryta ihop och gå vidare eller hur det ni var Mark Levengood sa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "It's okey to go cry in the truck, but then u gotta cowboy up!"

      Radera