....Och det gick åt helvete!

Första dagen gick käpprätt åt helvete!!! Ambulansen kom och hämtade mamma förut. Strax efter mitt senaste blogginlägg så svimmade hon och ambulansen kom och tog med henne. Great start på lovet liksom, eller NOOOOOT! Det va riktigt länge sen jag gråtit så mycket. Usch!

Som vanligt så när det händer hemska saker finns alltid alla där för en om man behöver prata, dom vill lyssna och säger att dom förstår. Lyssna det är det enda dom kan, men förstå hur jag har det finns det ingen människa som förstår. Det finns ingen som förstår hur det är att växa upp med en mamma som är som min.

Min Mamma är den bästa som finns; Hon ställler alltid upp på mej och Nattis. Vad vi än behöver så ordnar hon det. Hon finns alltid där, stöttar och coachar oss, på tävling, träning, hela tiden. Det kvittar vad det är så ställer hon upp. Mamma har alltid ställt upp för att vi ska lyckas trots att hon inte alltid har det så lätt själv.

Sen jag va liten, jag vet inte hur liten, så har mamma vart sjukskriven eller förtidspensionerad, kalla det vad ni vill. Läkarna säger att det är fibromyalgi, i folkmun utbrändhet. Ett ord som jag tycker är en lätt utväg för läkarna, inte för den som blir offer. I min mammas fall så istället för att ta reda på vad som egentligen är fel så skyller läkarna all hennes värk och liknanade på fibromyalgin.

Jag minns i början av hennes sjukdom att ibland kom hon inte ens upp ur sängen på morgon, efetrsom jag va liten minns jag bara vissa saker, men min mamma kunde ligga i sängen flera dagar i sträck utan att gå upp. Vissa dagar så kunde hon må jätte bra och nästa så låg hon igen. Dom dåliga dagarna så sov mamma bara, och hennes "bästa vän" va recept utskrivna läkemedel som "ska" hjälpa mot värken.

Men trots alla tabletter är min mamma ännu sjuk och idag är en sån dålig dag. Men hon va uppe och ååt frukost i alla fall, men kanske borde hon legat kvar i sängen som hon gjorde då för många årsen. Min älskade mamma(L)

Jag vill inte att nån ska växa upp med dessa förutsättningar som jag gjort. Att aldrig veta från dag till dag om mamma mår bra eller inte. Att se nån man älskar så mycket må så dåligt. Det är så hemskt att det inte finns ord att beskriva. Att man som barn ska behöva vi så låg ålder, som jag och min lilla syster va vid när mamma blev sjuk, utsättas för att leva med detta; det är inget någon kan förstå som inte utsatts för det själv.

Ni tror att ni förstår, men det gör ni inte. Det enda ni kan göra är att lyssna och försöka sätta er in i våran situation. Men förstå hur vi verkligen mår, det är nått ni aldrig kommer göra! Vi har växt upp med något egentligen så hemskt.....

Mamma du måste bli bra, min värld funkar inte utan dej. Du måste få komma hem igen. Jag älskar dej Mamma! (L)

Nu tycker säkert någon att jag är en riktig jävla gnäll spik, men vet ni vad? Det bevisar bara att ni inte förstår!