Hästen gräns

När jag köpte Josie visste jag vad jag vill ha för häst. Jag vill ha en pleasurehäst av hög kaliber som har förutsättningarna att gå EM och inte skämma ut sej fullständigt. Det kostade pengar, det är ingen nyhet, men det är värt varenda krona! Jag hade absolut kunnat köpa en häst med begräsningarna att hålla sej inom Sveriges gränser för en betydligt bättre prislapp, men det va inte dit jag ville.

Vart jag vill komma är att hästfolk, inte alla men många, är så naiva. 'Alla' tror att dom har en elithäst där hemma, men låt mej tala om en sak; elithästar kostar pengar, just för det dom är elithästar som är framavlade med en plan redan skriven långt innan dom ens är födda. Deras stam talar för framgång.

Absolut det finns kanske en oslipad diamant som råkade bli begåvad med riktigt bra kapacitet där ute i skogen nånstans med att hitta den är som att leta efter en nål i en höstack. Live with it!

Att tro att det finns en elithäst i den är hästen på hästnet för 35.000kr är inte så sannolikt. Vi alla vet det innerst inne. Men självklart är en " vanlig billig" häst inte dålig för det. Den kan vara bäst, upp till en viss nivå, tills det att kvalitéerna inte räcker till längre. Nivån vi pratar är alltså; där en duktig ryttare kan rida en häst med mindre kvalitéer bättre än en dålig ryttare kan rida sin häst med större kvalitéer. Silver och Nattis är ett levande bevis på detta. Upp till LA i dressyr så klår dom stamtavlehästarna för att hon kan rida sin gatukorsningshäst bättre än ryttarna på dom "fina" hästarna. Life's a bitch!

Det är inte realistiskt att drömma om att en häst som inte hade sin plan skriven innan den va född ska kunna gå elitklasser.