Take the best....

...out of everything.
Jag tror verkligenn det är bäst, man måste ta det bäst ut av allt. I alla finns det som är dåligt, men även såntosm är bra. Det ena ger det andra. Så finns det nått som är dåligt måste det också finnas något som är bra. Jag tror verkligen att det är så. Men det svåra i saken är det att förstå vad som är bra och vad som är dåligt. Det har i alla fall jag väldigt svårt för Därför akn det ta en stund tills det att jag kommer under fund med vad som verkligen är bra och dåligt, men ibland faller det sej helt naturligt Dom tillfällen då man känner att detta är verligen bra, det kvittar om det andra är dåligt, för detta är bra. Vart jag vill komma är att det är så med tränare också. Framför allt om man tränar för flera tränare. Ni som följt min blogg under längre tid veta att jag tränar just nu för två tränare; Manuela Witt och Rick LeMay.

Jag har tränat för Rick en gång med min egen häst, Smokie, nu och för nått årsen två eller tre gånger med en annan häst. Det känns som vi ha samma logiska tänk och samma mål. Vi vill ha våra hästar på show, vi vill ha dom innen på tävlingsbanan. Jag har tränat för Manuela en gång med Smokie men där va det inte riktigt samma tänk till en början. Manuela har ridit klassikst innan, inget fel med det. Verkligen inte, snarare tvärtom. Det tror jag är bra! Det tog mej en stund att förstå hur hon tänkte. Men när pengen tillslut trilla ner så förstod jag. Det handlar om att man ska vara socialistiskt och för utveckligen, man kan inte vara konservativ, alltså mot utveklingen och det nya. Jag är ibland en av dom som har lite svårt för det, framför allt när det gäller ridningen. Jag är en människa som man måste övertyga innan jag tror på det.

Hur som helst, tillbaka till ämnet och ifrån alla invecklade ord. Jag tycker om att träna för både Manuela och Rick. Dom är pedagogiska och vet vad som krävs för att nå toppen. Pedagogiken och logiken är viktigt för mej när jag tränar. Dom har det båda två vilket är bra. Sen har dom självklart, som alla andra tränare metoder som jag tycker mer eller mindre om. Nu handlar det då om att jag ska finna dom metoder som funkar för mej och min häst. Vad funkar och vad funkar inte. Vad är mina tankar och metoder? Hur kan jag kombinera "mitt" med deras träningsfilosofi? Jag tror detta är ett stadie som alla ryttare med målet toppen råkar ut för.

Dom som vill nå toppen har ofta olika tränare som dom har förtroende för, en elller två. Kanske i viss mån tre. Min syster har tre, jag har två. Man måste lära sej kombinera tränarnas bäst egenskaper och delar av filosofierna. Jag vet att det inte är lätt, jag har aldrig sagt det. Men det är nog ett måste. Man måste våga testa nya saker och ge det en chans. Jag va till en början väldigt konservativ mot t.ex. tömkörningen. Men nu är jag glad att jag lärde mej det. Jag ser hur min häst jobbar utan mej på ryggen med glädje. Min tömkörning skiljer sej nog dock lite från den "vanliga" tömkörningen. Jag har min "motivation hand", min driv hand. Vad jag vet har jag aldrig sett nån annan som gjort den. What so ever, man måste släppa sin konservativa sida och låta nya saker provas på.

Hoppas mitt babbel inte förvirrat er allt för mycket!

Puuuussssa! / / Linda<,3