Det pepp-människor aldrig pratar om...

För ett tag sen var jag på föreläsning, jag gissar att alla hästmänniskor, på ett eller annat sätt, har hört talas om Ryttarinspiration på Facebook. Underbara Johanna var här i Vänersborg och föreläste, superkul och jätteintressant. Allt hon sa va bara så sant. Allt handlar om vad du säger åt din hjärna att tänka och ALLT börjar med en tanke. Fortsatt pratade hon om mål-trappan och vad man faktiskt va tvungen att göra för att ta sej dit, till målet. Åter igen så sant! Allt för att "skaffa sej" mentala förutsättningar.

Vad hon inte pratade om, hon eller någon annan pepp-föreläsare heller för den delen, är hur man löser dom ekonomiska förutsättningarna. Eller man kanske snarare ska kalla det dom ekonomiska käpparna. Jag har full koll på hur jag ska ta mej dit jag vill, vad jag måste göra, hur jag måste träna och bla bla bla. Det som alltid sätter käppar i mitt hjul och stannar upp mej i min satsning är att jag aldrig har ekonomiska resurser. Varför pratar ingen om det? Varför pratar ingen om hur man tar sej fram utan att ha ett konto med fler siffror än ett mobilnummer, på riktigt?!?!  

"Jobba hårdare" - inte får jag dubbelt betalt för att jag jobbar som ett svin under dom åtta timmar jag är på jobbet. Chefen ger mej knappast dubbel lön för att jag jobbar för två liksom. Han smilar över att jag håvar in pengar i hans företag och gnäller när jag sen blir sjukskriven av utmattning. Hans ekonomi ska ju också gå ihop, eller hur?
"Jobba mer"- hur ska jag möjligt få ihop mitt dygn om jag ska jobba två heltider. Hur ska jag dessutom orka jobba två heltider och sen lägga full fokus på min satsning....?

Jag vet inte, men för mej är det inga mentala käppar som sätter stopp i mitt hjul för att ta mej dit jag vill, bara ekonomiska pinnar. I folkmun hörs ofta att ridningen är en kapitalist-sport, en sport för folk med mycket pengar. Agree to disagree! För att lulla runt i skogen på en gatukorsning så kostar det inte så ofantligt mycket pengar. Men för att tävla på den nivån jag vill med begränsningen att ändå vara en amatör så är det en sport för kapitalister. You gotta have cash, alot of cash. Om du inte ärvt en ofantligt jäkla massa pengar av nån avlägsen släkting så är du tvungen att ha ett jobb där du kan jobba lite timmar och tjäna mycket pengar.

Jag lyssnade på en economistas poddcast häromdagen, med Blondinbella och hennes kollega Pingis, där våran allas Isabella säger att hon ser pengar som ett verktyg till att förverkliga sina drömmar, om det då skulle vara att köpa en lägenhet/hus, resa eller starta ett nytt företag så är pengarna hennes verktyg för att genomföra det. True word sista! Jag vill köpa mej några fina hästar till, resa ner till Tyskland och tävla i alla fall minst(!) fyra-fem gånger om året. Men avsaknaden av kapital för att genomföra det är ett faktum.

Vart jag vill komma är att samtidigt som jag blir peppad och inspirerad av att gå på sådana här föreläsningar så blir jag minst lika provocerad. I min sport handlar det inte bara om en mental inställning, det handlar minst lika mycket om hur många och i vilken ordning siffrorna står på ditt bankkonto.