Blöt promenad

Ni vet när man respekterar någon och ser upp till den lite för att den är en människa som är väl omnämnd i branschen och liksom kan sin sak? Om denna människan någongång skulle uttrycka sej om din älskade häst? Dessutom uttrycka sej positivt? Ni vet hur vilken känsla av lycka det är och hur man växer ungefär en meter? Precis så va det igår kväll. Det hände lite grejjer här just nu som jag inte delar med mej av än, men denna välrespekterade människan uttryckte sej väldigt positivt om Josie. Gissa om jag blev stolt över min lilla donna då, gissa om jag växte en meter, MINST! Happiness deluxe.


Kärlek♥

Vi tog, som jag sa tidigare idag, en promenad imorse, jag och min tjejkompis Josie. Vi hade tur, en stund... När vi stövlade iväg så var det strålande sol och uppehåll. När vi gick hem öste regnet ner och solen lös med sin frånvaro. *suck* Josie gick, eller nej, jag drog henne praktiskt taget efter mej hem, på tvären. Hon avskydde mej nog lite för jag släpade runt på henne ute i regnet.

Eftersom jag var lite naiv och inte täckade henne för våran promenad så vart hon dyngsur när vi kom tillbaka till stallet. På med ylletäcket och sen fick hon stå inne och torka. Det går säkert, men jag är strängt emot att slänga på en blöt/svettig häst en utetäcke och kasta ut den i hagen. Jag gör bara inte så! Josie fick alltså stå inne och mysa efter jag mockat och gjort fint i hennes box. Eftersom det ännu regnade ute så misstyckte hon garanterat inte.

Sen drog jag till skolan. Eftermiddagen har spenderats i läran om fastighetsrätt, spännande. Ett sms kom här för en stund sen att mina försenade böcker kommit dessutom. Men dom ligger i Brålanda och jag åker inte extra dit upp för att hämta dom. Det får bli i morgon helt enkelt. Nu väntar jag på att M ska komma hem så sa vi klyva ved. Mindre kul, men sånt som måste göras....