Jag velade

Jag ska erkänna att jag velade i morse om jag skulle åka till ridhuset eller inte. Men tillslut bestämde jag mej för att åka. Det gick fint, jag åkte "den stora vägen" och höll tummarna för att den inte skulle vara för halkig. Josie bjöd på ett i min känsla ett dramaqueen pass, i betraktarens ögon ett fint pass med hög bärighet. När jag vill ta i handen blev hon spänd och allt vad eftergift heter va som bortblåst. Men satt jag där med en superlång drape och bara red med ben så gick hon fint. Men dom där benen är inte allt, min häst måste vara eftergiven för min hand, för i slutändan vill jag bara kunna lyfta min hand ett par centimeter från hennes manke för att hon ska samla sej och bara använda benen i riktiga nödfall. Betraktaren,en hopptjej som va där och red också tyckte hon såg jättefint ut; vilken skillnad det är på känslan och hur det ser ut vaah?

Nu sitter jag i alla fall och ska äta en snabb lunch med mamma. Sedan gasar jag hem duschar och byter kläder. Sedan åker jag till skolan för en eftermiddag där. Vi hörs senare!