I have been in.....

...a huge chock.
Jag vet att jag sa att jag skulle skriva en stund efter det senaste minimala inläget, men ni kommer förstå varför jag innte gjorde det.

Chocktillstånd va ordet, "Gårdagskvällen" var en stor chock för mej. Efter att jag pluggat klart och mamma va hemma från sitt möte i stan så åkte vi till AWK's ridhus för att rida lite. Jag och Smokie, Nattis och Tjejjen. Allt va frid och fröjd till det att Tjejjen och Annas häst ser varann. Det va fullt krig. Man brukar säga att det är mycket testosteron i luften när det är hingstar i ridhuset, men det här va östrogen krig så det fanns inte. Riktigt hemskt faktiskt. Hur som helst, jag va lite spänd att dela ridhus med så många hästar som jag fick göra Har inte ridit med så många hästar i ridhuset innan, jag menar alltså på Smokie. Saken gjorde det inte bättre att tvåav hästarna hade krig sinsemellan. Hur som helst så börjar Anna's häst dumma sej och slår runt på något sätt, inte baklänges helt och hållet men det är på väg runt. Ingan skador eller något, Anna va ur sadeln innan hästen landat. Men naturlig reaktion är att man stannar sin häst för att inte komma nära och för att det ska lugna ner sej i ridhuset. Självklart blev Smokie lite förvånad och förstår inte alls varför den hästen gör så, men henne rörde det nog inte så mycket i grund och botten. Det är jag som va problemet. Jag fick världens flashback.

För knappt ett och ett halvt år sen, hösten 2007, slog jag runt med en häst baklänges och jag skadade mej. Min tur i oturen då va att i sista sekunderna innan vi, hästen och jag, landar på marken, så dela vi på oss åt varsitt håll. Detta rädda mej och hästen från större skador. Hade vi inte delat på oss hade jag antagligen hamnat under hästen, med ett horn i magen. Ett muskelberg på 500-600 kilo över lilla mej är inte särskilt bra. Nu delade vi oss och både jag och häst hamnade på sidan, jag hade dock ett ben mellan häst och marken. Blödningar i knät blev resultatet. Kryckor i tre veckor ingen stor affär så, rygg och nack ont nu i efterhand ibland.

Grejjen i det hela är då att jag fick flashbacks och bröt ihop. Hela min skärpa bara försvann, I Just Lost It. Jag vet inte vad som hände, men jag bara började gråta. Det kunde lika gärna va jag som satt i sadeln när hästen börja dumma sej, det kunde lika gärna vart min häst. Hela mitt huvud va fullt med tankar, min tankeverksamhet va utan kontroll. Jag kunde inte samla mej utan grät bara. Innan den olyckan va jag inte sån här, jag va skärpt vad som än hände. Men min skärpa har försvunnit ibland, till exempel igår. Jag bröt ihop och va helt underlig hela kvällen, jag kunde bara börja gråta helt plötsligt. Jag va helt ur banden, jag kunde inte ens äta mat efter att jag va i Brålanda. Det gick inte ens ner en halv Pizza. Istället gick jag och la mej och bad efter en spy hink. Jag va helt spyfärdig och bara grät. Det va därför jag inte skrev igår, som jag sa. Jag trodde verkligen det skulle släppa, men inte. Jag va spänd och helt ur gängorna hela kvällen, sova va bästa alternartivet. Så jag sov.

Nu väckte hunden mej för en stund sen och ville gå ut. Så jag fick vackert gå upp och nu kunde jag inte somna om på direkten, men ska försöka nu alldeles strax.

God natt! / / Linda<,3