I think....

.....I need to explain.
Jag måste bara få ur mej detta; Mina älskade vänner, allihopa, ingen nämnd ingen glömd! Ni kan inte förstå hur mycket ni betyder för mej. Hur mycket det betyder att ni finns för mej, att ni lyssnar på mej när jag är helt nerdeppad, att ni står ut med mej när jag är helt flum och mest bara "trakasserar" er. Det betyder massa att ni står ut med mej, mitt taskiga humör, korta stubin, dåliga skämt, mina mer eller mindre djupa tankar om ditt och datt. Det finns inte ord som kan beskriva hur mycket ni betyder!

Men jag skäms lite, på senaste har jag inte orkat arrangera mej. Jag har inte orkat prata i telefonen, inte orkat svara på sms eller msn. Jag har bara låtit allt va, grejjen är inte den att jag inte bryr mej, för det gör jag; Jag bryr mej om er! Jag älskar er!
Men på senaste har mitt humör trytit, min ork har försvunnit. Det glada leendet har ersatts av ett fejkat leende för att ingen ska märka. Jag vill säga förlåt för att jag inte orkat och det kommer kanske vara så ett tag, för min ork är borta just nu. Jag är helt orkeslös. Min hälsa är lite på botten just för tillfället och det går tyvärr utöver er. Vilket jag skäms för. jag skäms för att jag inte orkar vara social på kvällarna, eller för att jag sover bort massa tid. Värdefull tid jag skulle kunna spendera med er. Tid som kunde varit social, istället sover jag. Jag är verkligen inte stolt över det. Det är inget att vara stolt över; att slita så på kroppen att jag inte orkar engagera mej i mitt sociala umgänge.

Förlåt för att ni kanske känner att jag behandlar er som skit eller som om ni inte betydde något; det är verkligen inte min mening! Jag kan inte hjälpa det, men jag orkar inte vara vaken. Jag måste få sova, jag orkar inte med mej själv eller något annat annars. Bara minsta lilla som går emot mej just nu så vill jag bara falla ihop i en hög på golvet och gråta, precis som en barnunge! Jag kan inte hjälpa det, men min gnista och mitt starka skal är inte som det brukar vara.

Jag vet inte riktigt vad jag mer ska säga, det är lite svårt. Jag hoppas ni förstår och kan ha överseende med mej just nu. Jag är smått lost i allt och måste hitta tillbaka till mej själv igen. Men ni ska veta att jag älska er! Ni betyder oerhört mycket!

When something goes wrong,
I just wanna fall on my knees on the floor,
let these burning tears roll down my cheecks.
That's when I want you to be there,
pretending you´re my hero,
my safety in this big world.
Cuddling up in your arms,
lean my forehead to your shoulder,
a feeling of beeing secure.
Hear you whispering in my ear,
your arms could be my castle for a while,
my place where noone could get to me.

/ / Linda<,3